Etusivu \ Avveckling av normer och ny lagstiftning \ Social- och hälsovårdsreformen

Social- och hälsovårdsreformen

År 2017 fortsatte beredningen av vårdreformen, och KKV deltog i stor utsträckning i det beredningsarbetet. KKV:s företrädare medverkade i beredningsgruppen som hade i uppgift att bereda lagstiftning om klienternas valfrihet, förenkla flerkanalsfinansieringen och utföra konsekvensbedömningar. I november kommenterade KKV lagutkastet i sitt utlåtande (på finska) till social- och hälsovårdsministeriet och uppmärksammade bland annat de tydliga problem som finns i samband med konsekvensbedömningarna. Reformen gavs till riksdagen för att behandlas under våren, och KKV hördes av flera utskott under vårens lopp.

I olika faser av reformen har KKV betonat att valfriheten är ett viktigt element i den historiskt sett stora och nödvändiga reformen av social- och hälsovårdstjänsterna. Faktorer som knyter an till den allt mer ålderstigna befolkningen, allt större efterfrågan på social- och hälsovårdstjänster samt ineffektiviteten i det nuvarande sättet att arrangera och producera tjänsterna leder över tid till problem utan en totalreform där valfriheten ingår som en viktig del.

I den offentliga debatten har fokus lagts på riskerna som knyter an till valfriheten. Mindre uppmärksamhet har ägnats åt den uppenbara effekten av valfriheten: klientens frihet att välja genererar effektivitet eftersom aktörerna som erbjuder tjänsterna står inför en genuin risk att klienten väljer en annan aktör. Därför behöver alla aktörer så att säga för säkerhets skull sträva efter ännu bättre service och utbud.

Om utgångspunkterna, när det gäller utbudet och jämförelsen av konkurrerande servicealternativ, har byggts upp i saklig ordning kommer valfriheten att ha en betydande inverkan på verksamhetsmiljön hos redan befintliga tjänsteleverantörer. Även om medborgarna sällan byter tjänsteleverantör sporrar valfriheten också dessa leverantörer att förbättra kvaliteten och kompetensen. Både de medborgare som byter tjänsteleverantör och de som inte ens överväger att byta tjänsteleverantör har nytta av att konkurrens uppstår. I januari 2018 dryftades det här temat i en text som publicerades i Sitras blogg (på finska) 

Det krävs en välfungerande konkurrens på marknaden för att målen för valfrihetssystemet ska uppnås. KKV medverkade i arbetsgruppen tillsatt av arbets- och näringsministeriet som utvärderade om social- och hälsovårdssektorn behöver separata konkurrensregler i syfte att trygga en fungerande konkurrens. I juni 2017 publicerades arbetsgruppens rapport och intressegrupperna hade sommarsäsongen på sig att ge utlåtande i ärendet.

Utkastet till lag om valfrihet granskades utifrån de ändringar som hade förutsatts i grundlagsutskottets utlåtande 29.6.2017, och ett nytt utkast sändes på remiss på hösten. I  sitt utlåtande (på finska) i december pekade KKV särskilt på konkurrensneutraliteten och dess övervakning samt på frågor som knyter an till övervakning av konsumentskydd och marknadsföring.

Konkurrensneutraliteten är en nödvändig och viktig förutsättning för att aktörer både inom den offentliga och privata sektorn har sakenliga möjligheter och incitament att konkurrera på marknaden och utveckla sin verksamhet. I propositionsutkastet konstaterades också att Konkurrens- och konsumentverket i egenskap av konkurrensneutralitetens övervakare spelar en betydande roll när det gäller valfrihetssystemets funktionalitet liksom uppföljningen och övervakningen av landskapens affärsverk och privata tjänsteleverantörers rättvisa verksamhetsförutsättningar.

Med tanke på den övergripande konkurrensneutraliteten är det viktigt att konkurrensmyndigheternas befogenheter omfattar alla sådana förfaringssätt, oberoende av form och uttryckssätt, som leder till att det inte råder rättvis konkurrens mellan den offentliga och privata sektorn. KKV ansåg också att dess befogenheter ännu borde specificeras.

KKV understödde lagutkastets bestämmelser om att direktvalstjänsterna kan organiseras som en bokföringsmässigt avskild del av landskapets affärsverk samt en marknadsrelaterad prissättning av landskapens tjänster i ett läge där landskapets leverantör av direktvalstjänster köper tjänster av landskapets affärsverk eller servicecentral. KKV påminde dock om att det med tanke på transparensen och jämförbarheten hellre än bokföringsmässig avskildhet vore bättre att landskapen skulle bolagisera direktvalstjänsterna.

Lagutkastet innehöll även till viss del ogrundade och även annars onödiga rapporteringsskyldigheter, särskilt för större bolag, som ökar den administrativa bördan. Även om det i sig är bra att främja samhällsansvar, som ligger till grund för skyldigheterna, är de uppsatta kraven inte till alla delar i enlighet med relativitetsprincipen och saknade tydlig anknytning till de särskilda mål som gäller beskattning.

KKV ansåg att de bestämmelser om konsumentskydd som fanns med i utkastet till lag om valfrihet krävde fortsatt beredning. I lagutkastet preciserades till exempel inte om det är bestämmelserna om konsumentskyddslagens avtalsvillkor som tillämpas i relationen mellan kund och näringsidkare samt de principer om tjänsternas konsumentskydd som fastställts i lagen.

Det finns skäl att i lagutkastet lägga till en separat tillsynsbestämmelse om marknadsföringen av social- och hälsovårdstjänster. Ur den bör framgå att det är konsumentombudsmannen som övervakar att marknadsföringen är lagenlig i fråga om de social- och hälsovårdstjänster som avses i valfrihetslagen. Marknadsföringen av social- och hälsovårdstjänsterna utgör ett helt nytt verksamhetsområde för såväl myndigheterna som aktörerna i branschen. KKV har också inlett en utredning om vårdtjänsternas marknadsföring som blir klar våren 2018.

Med tanke på att tillgodose konsumentskyddet vore det motiverat att de i valfrihetslagen avsedda social- och hälsovårdstjänster som produceras i form av offentliga tjänster skulle ha ett liknande konsumentskydd som de privata social- och hälsovårdstjänsterna redan idag har. Det är inte hållbart att skapa ett regelverk där konsumentens ställning beror på om samma tjänst produceras av en tjänsteleverantör inom den privata eller den offentliga sektorn eller om det är fråga om en direktvalstjänst, en tjänst som betalas med en klientsedel eller verkställs utifrån en individuell budget.

KKV ansåg i sitt utlåtande redan i samband med en tidigare utredning att det fanns behov av att utvärdera sitt förslag om en klientcentral. Här är det fråga om en ”vårdvakt” i stil med Healthwatch i Storbritannien. Klientcentralen skulle vara en oberoende instans, det vill säga vara avskild från de aktörer som ordnar och producerar tjänster, och se till att väsentliga förutsättningar finns för att klienternas valfrihet kan förverkligas. Klientcentralen stöder klienterna i sina aktiva val genom att informera om deras rättigheter och erbjuda dem uppdaterad och jämförbar information om befintliga alternativ. En sådan verksamhet skulle ha effekt med tanke på hur efterfrågan av social- och hälsovårdstjänster fördelas, och följaktligen även främja en välfungerande marknad.